Hem / Utställningar / Nuvarande utställning / Plats för rörelse

Plats för rörelse

Plats för rörelse i Tore A Jonassons samling

Konsthall 16 inledde sin utställningsverksamhet 2019 med utställningen Idrottsminnen i vilken de nyförvärv som då gjorts till Tore A Jonassons stiftelses samling presenterades. Samtliga verk som förvärvats relaterar på olika sätt till idrott och är gjorda av samtida svenska konstnärer. Sedan dess har samlingen fortsatt växa och nu är det dags att presentera ytterligare nytillskott till samlingen. I och med de senaste förvärven har en viss förändring skett; tidsperspektivet har vidgats genom att verk av en äldre generation konstnärer, som ligger nära de konstnärer Tore själv samlade konst av under sin levnad, införlivats i samlingen. Dessa nytillskott bidrar till att skapa en länk mellan hans ursprungliga konstsamling och den nya samling som nu tar form i hans namn.

En av de äldre konstnärer vars verk nu har tillkommit i samlingen är Einar Jolin. I ett vintrigt motiv skildras bandyspelare som jagar fram över isen med ett par hästslädar och ett puffande ånglok i fonden. Målningen låter betraktaren ana kylan som biter i kinderna och den förmedlar den alldeles egna form av expressionism som kom att karaktärisera Jolins verk. Bandyspelare till trots är målningens titel Hockey och bakom det ligger en idrottshistorisk förklaring; det var det gängse namnet för såväl bandy som ishockey under perioden målningen kom till. Termen användes för båda sporterna från 1890-talet till 1920-talet.

Ytterligare en vintermålning med skrinnare förmedlas av Birgit Broms i verket Skridskoåkare #01.07., ett favoritmotiv bland ett fåtal återkommande teman. Om hennes motivval var avgränsat så var däremot variationen i bildernas uppbyggnad desto större. Med kropparnas volym, tomrummen däremellan och åkarnas rörelse skapade hon dynamiska kompositioner som tycks på väg att lämna duken.

Utöver vintermotiven har det från den äldre generationen förvärvats ett idrottsmotiv med klassiska förebilder i antiken. Ungefär samtidigt som Jolins målning av bandyspelare skapade Esaias Thorén, Diskuskastaren, men till skillnad från de klassiska föregångarnas skulpturer är Thoréns gouache skapad i den kubistiska stil som han arbetade med fram till 1930-talets början.

Detta fokus på rörelse är dominerande även i nyförvärven av de samtida konstnärernas verk. En länk till det sekelskifte då Jolin och Thorén föddes utgör Maria Anderssons film Modellen som porträtterar en modern gymnastiksal från förra sekelskiftet. Den gymnastiksal som filmats i en långsam åkning är i själva verket en modell som tillverkades i slutet av 1800-talet och som finns att beskåda i utställningen Tiden på Riksidrottsmuseet. Modellen presenterades på flera världsutställningar som exempel på inredning av gymnastiksalar för den förträffliga svenska gymnastiken. Andersson har utforskat hur linggymnastiken under 1800-talet fungerade som ett moderniseringsprojekt riktat mot de stora grupper som flyttade från landsbygden till städerna. Gymnastiksalen var den plats där storstadens moraliska förfall och problem skulle lösas och hela nationen stärkas genom en allsidig träning och disciplinering av medborgarnas kroppar. Poetiskt och meditativt berättas hur kroppen skall positioneras och rörelserna utföras. Även själva salen beskrivs med sina väggar klädda med ribbstolar och inte minst alla de olika redskapen. Balans, båg, böj… rörelser och redskap räknas lugnt och rytmiskt upp som ett poem från A till Ö och mot slutet stiger temperaturen i salen och kinderna blir röda.

Vidare bland de samtida konstnärerna ses Camilla Holmquists porträtt i färgpenna och torrnål. Efter en mängd motiv med framrusande snöskotrar tecknade från familjens stuga i Jämtland har Holmquist sedan 2016 arbetat med porträtt av offentliga personer, såväl politiker som idrottsprofiler. Med förvärven av ett urval av dessa verk av Holmquist finns nu i Tore A Jonassons samling en rad namnkunniga stjärnor som var aktiva från 70-talet och framåt. Förutom Ingemar Stenmark, Anja Pärson och Björn Borg även det finske backhopparesset Janne Ahonen, men också den legendariske Bengt Grive som agerat kommentator vid så många tävlingar. De personliga porträtten tar oss tillbaka till många höjdpunkter framför tv-rutan.

I karakteristiska akvareller utforskar Maria Nordin olika teman där människan, det kroppsliga och känslolägen är centrala element. Hon arbetar med stora format, långt ifrån mediets traditionella småskalighet, och med en färgskala som ligger nära den mänskliga huden vilket tillsammans ger betraktaren en förstärkt fysisk upplevelse av bilden. Verken relaterar också mycket konkret till konstnärens egen kropp då hon vid utförandet får krypa över den stora bilden som måste ligga plant för att förhindra att vattnet i färgen skall rinna nerför arket. I The Embrace ses två män mot en neutral fond, fångade i en frusen rörelse. En tvetydig bild som visar en lekfull omfamning eller ett grepp för att få ned motparten på rygg, eller kanske båda samtidigt.

Klara Kristalovas verk handlar om mänskliga relationer, om stämningar och känslolägen, och naturen är sällan långt borta. Samtidigt som de är lite ostyriga, fjärran från traditionella keramikfigurer, rymmer de också en svärta, analogt med verkliga livet. Transformation är en viktig ingrediens i hennes konstnärskap, att hela tiden vara i förändring, och det gäller även betraktarens tolkning av verken. Skulpturen Rörd av hästar, i glaserat stengods, förmedlar en ömsint berörelse, den närhet som kan utvecklas mellan ryttare och häst är välkänd, men den rymmer en tvetydighet. Beroende på betraktaren kan situationen te sig antingen skrämmande eller gestalta en bild av komplett trygghet.

Två konstnärer som arbetar med fotografi ingår bland nyförvärven. Om än med två olika ingångar ger båda associationer till en av världens stora folkrörelser ─ fotboll. En av dem är Linda Hofvander som arbetar analogt med storformatskamera. Rummet, vår perception och det tredimensionellas förhållande till en plan yta står i fokus i hennes arbete. Alla verk tillkommer i ateljén där Hofvander själv konstruerar sina motiv; det kan vara väggmålningar, textilier eller som i verket Bounce, ett ståltrådsnät som knycklats ihop i mittenpartiet. Med en enkel handling skapar hon en illusion som antyder en tydlig rörelse i rummet.

Om Hofvander arbetar från ateljén så gäller en helt annan arbetsplats för Anders Petersen. Han har sedan slutet av 60-talet fotograferat stadens människor där individen står i fokus. I osentimentala svartvita bilder av dokumentär karaktär skildras existentiella möten med människor på restauranger och barer eller i institutioner som fängelser och äldreboenden runt om i Europa. Mötena sker såväl mellan fotografen och hans objekt som mellan betraktaren av bilderna och de avbildade. I ögonblicksbilden från bänken vid sidan av fotbollsplanen, Fisksätra Idrottsplats 2017, förmedlar Petersen den gemenskap som sporten kan innebära, en lugn stund vid sidan av planen när matchen är över.

Utställningens titel – Plats för rörelse – fungerar här i vid bemärkelse som en gemensam nämnare för de olika verken där rörelse kan tolkas på flera sätt; självklart som en fysisk rörelse, men även i betydelsen att bli rörd, eller berörd. Än en gång önskar vi till Tores minne mycket nöje med utställningen av hans samling.

Ulrika Levén, curator