Anne Thulin - One step away

Om utställningen

Det faktum att Konsthall 16 ligger i Riksidrottsmuseum innebar en naturlig referens till farföräldrarnas verksamhet. I den nya installationen har Thulin arbetat med utgångspunkt från ett par serier av fotografier ur farfar J G Thulins bok Gymnastikatlas, från 1939. Boken beskriver pedagogiskt en mängd olika rörelser som illustreras med serier av fotografier. J. G. Thulin och hans fru Emy var pionjärer inom den svenska gymnastikundervisningen och grundade 1907 Sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund.

Som barn spenderade Anne Thulin mycket tid på gymnastikinstitutet, omgiven av ribbstolar och allehanda redskap, där gymnastiksalen kom att representera en plats för lek, rörelse och utforskning. Hon har tidigare dragit paralleller mellan leken och konsten: ”Vi undersöker våra gränser i lek, mellan det kontrollerade och det magiskt okontrollerade, där det oförutsägbara kan hända. Leken ligger där på gränsen, precis som konsten gör.” Verken i utställningen One step away knyter an till Thulins långvariga och mångfacetterade intresse för språket ─ bildspråk, kroppsspråk, teckenspråk. I fokus denna gång befinner sig rörelsens språk.

”Fulla av rörelse – av tyngd och lätthet”. Läs Magnus Bons recension av utställningen i konsten.net

Rörelsens språk

Gymnastikatlas är en vacker linneinbunden bok från 1939. Den gavs ut som en lärobok och uppslagsbok vilken pedagogiskt beskriver en mängd olika gymnastiska rörelser. Den innehåller illustrationer i form av fotografier av gymnaster i olika åldrar och kön vilkas rörelser tydligt avtecknar sig mot en mörk bakgrund. I förordet berättar författaren att arbetet med fotograferingen pågått i sju år och att han själv tagit alla bilder, av cirka 15 000 ”Leicabilder” valdes över 8.500 för reproduktion. Bildernas redogörande karaktär för tankarna till den brittiske fotografen Eadweard Muybridge, uppmärksammad för sina banbrytande fotografiska studier av rörelse i slutet av 1870-talet. Ur gymnastikatlasens rikliga mängd bilder har nu Anne Thulin, drygt 80 år efter dess publicering, valt ut två serier till sin nya installation som fått titeln One step away. Om intentionen med gymnastikatlasens bilder var att sekventiellt förmedla kroppens rörelse har urvalets fokus på ett fåtal bilder medfört att varje element i sekvensen, en i ögonblicket frusen rörelse, paradoxalt nog i stället visuellt förmedlar stillhet och tyngd. De rymmer även en antydan till ett språkliknande budskap då kropparnas positioner i de lite oskarpa bilderna ofta är så enkla att de framkallar illusionen av ett skrivtecken.

Platsen har alltid spelat en avgörande roll och angett riktningen för Anne Thulins konstnärliga arbete, så även inför utställningen One step away där det faktum att Konsthall 16 ligger i Riksidrottsmuseum väckte hennes tanke att blicka tillbaka på sin personliga historia. Källan till utställningen, gymnastikatlasen, gavs nämligen ut av hennes farfar, J. G. Thulin, gymnastikpedagog som tillsammans med hustrun Emy grundade Sydsvenska Gymnastikinstitutet i Lund 1907. Som barn spenderade Anne Thulin mycket tid på farföräldrarnas institut, omgiven av ribbstolar och allehanda redskap, där gymnastiksalen kom att representera en plats för lek, rörelse och utforskning. Rörelse har också kommit att bli ett återkommande tema i Thulins arbete.

”Vi undersöker våra gränser i lek, mellan det kontrollerade och det magiskt okontrollerade, där det oförutsägbara kan hända. Leken ligger där på gränsen, precis som konsten gör.” Citatet kommer från konstnären i samband med utställningen Ludo Alludo, som ägde rum i konsthallen i barndomsstaden Lund 2003. Då som nu spelade platsen och den egna historien en viktig roll för utställningen vilken förmedlade känslan av en gymnastiksal, men med rum fyllda av egenkonstruerade och obrukbara lätt haltande och stukade redskap. Kroppens utsatthet, spänningen men också den lekfullhet som minnet av barndomens gymnastiksal väckte stod i fokus. Även då presenterades bilder ur gymnastikatlasen; i en sju meter lång serie vaxade bilder med en hudnära känsla sågs en kvinna hängande från armarna i en ribbstol rytmiskt och repetitivt röra sig varv efter varv i en evig rotation.

Lekfullhet och en ansats till rörelse ryms också i den serie med stora röda bollar, ”Double Dribble”, som hon mellan 2005─2019 har visat i olika versioner på flera håll i världen. Placeringen av de storskaliga röda vinylbollarna gjordes omsorgsfullt på de olika platserna; de låg på marken, placerades i arkitekturen eller högt uppe bland trädens grenar. I Sverige finns två permanenta installationer; i Wanås skulpturpark och på Skissernas museum i Lund.

Språk är ett annat fundamentalt tema hos Thulin. Efter att ha bott såväl i Stockholm som New York under många år har hon en personlig erfarenhet av att befinna sig mitt emellan två språk och flera tidigare verk har behandlat denna dubbelhet. Under flera år har hon arbetat med verk som består av vaxade tidningssidor vilka lagts samman och presenterats i olika skulpturala former så att flera lager syns samtidigt, en ”dubbelexponering” som höljer ursprungstexterna i dunkel och gör dem så gott som omöjliga att urskilja samtidigt som den nya skulpturala formen öppnar för alternativa läsningar.

Många av Thulins tidigare verk har varit seriella och även till utställningen One step away har hon ur gymnastikatlasens rikliga mängd illustrationer som sagt valt två serier. Ur de två serierna har i sin tur ett par bilder valts ut och förstorats till övernaturlig storlek. Där ursprunget strävar efter en exakthet skapar dock förstoringen från det lilla formatet en oskärpa i konturerna som abstraherar figuren i bilden. Vad är det egentligen vi ser? Mellan de stora figurerna löper långa band av små bilder längs väggen, likt en filmremsa som förbinder de stora kropparna. Där bildernas ordning i boken tydligt anvisar hur rörelserna skall utföras har dock Thulin redigerat om och skapar därmed en ny rytm. Insprängda mellan de små fotografiska bilderna finns också tredimensionella reliefer av ståltråd som tecknar ett förenklat glimmande spår av rörelse mot den mörka fonden, från det figurativa till ett tecken. De oregelbundna glappen mellan de små bilderna bidrar också till den nya rytm som skapas, som en evig dans runt väggarna. Men är det en sorglös långdans eller en dödsdans, den allegoriska framställning av döden som skall påminna oss om jordelivets förgänglighet? Motivet återfinns i såväl konst som litteratur och musik genom historien men var i synnerhet populärt runt mitten av 1300-talet, då pandemi, krig och svält skördade många liv. Mitt på den bortre fondväggen står en figur framåtböjd med utsträckta armar, likt i en bedjande rörelse eller en korsfästelse, men till synes utan händer. Längs den eviga dansen når dock rörelsen längre än figurens armar och händerna återfinns i varsin ände av den långa bildremsan. Stående i rummets mitt befinner vi oss så i en sällsam omfamning.

Anne Thulin återkommer i sina verk till språket, till bildspråk, kroppsspråk och teckenspråk. I fokus denna gång är rörelsens språk. Bilderna från Gymnastikatlas knyter i högsta grad an såväl till platsen för utställningen som till hennes egen historia, men utställningen rör sig samtidigt i dubbel bemärkelse ett steg vidare, One step away, från sitt ursprung och manar till nya associationer och läsningar.

Ulrika Levén, curator