Ringen bortom mattan

Med utgångspunkt från en ingående kännedom om såväl utövandet av brottning som vad den kan representera utöver idrotten har de, precis som utställningens titel signalerar, tagit ett steg bortom mattan, träningslokaler och omklädningsrum. Genom åtta konstnärers verk presenteras ett mer konceptuellt förhållningssätt till sporten. Brottning som koreograferad dans, som musik, som underhållning eller som en livlina men även som ett fenomen med högst personliga kopplingar.”

Read about the exhibition in english.

Introduktion

Ulrika Levén, curator Konsthall 16

Konsten att leva liknar mer en brottningsmatch än en dans. Man måste vara beredd, stadig på fötterna mot alla angrepp, även om de kommer oväntat. Orden är den romerske kejsaren Marcus Aurelius (121–180). Historiska referenser till brottning finns dock från långt tidigare än så. I egyptiska Beni Hasan finns gravar från Mellersta riket, ca 2040 – 1640 f. Kr., där väggmålningar avbildar över tvåhundra brottarpar och de flesta grepp som utövas än idag finns representerade.

Från ungefär samma epok finns beskrivningar av brottningsmatcher i det mesopotamiska Gilgamesheposet och i antikens Grekland, där brottning var en av de ledande olympiska sporterna, avbildas brottare i skulpturer och på antika kärl. Även från Asien finns tidiga skildringar, den idag så välkända japanska Sumo omnämns till exempel i skriftliga källor från 700-talet och den äldsta indiska formen av brottning, Malla-Yuddha, finns beskriven sedan 1200-talet. Listan kan göras lång.

Även här i Norden har brottningen en historia och återfinns i en mängd äldre skildringar. I det gamla svenska bondesamhället förekom ofta brottning som en lek där gränsen till regelrätt slagsmål lätt kunde bli oskarp. Att kalla det brottning var däremot högst ovanligt, i stället talades det om livtag, kragtag eller glima – med en mängd dialektala varianter. De isländska sagorna låter förstå att brottning under namnet leikfang var en vanlig idrottslek under medeltiden, medan fang stod för den typ av brottning som krävdes av en krigare. Även glima, där man tar tag i motståndarens bälte eller byxlinning, finns omtalat i de isländska sagorna och ses idag som en form av nationalsport på Island.

Brottning i tävlingssammanhang hamnade ordentligt i fokus när de moderna olympiska spelen återupptogs i Aten 1896, då som en av de klassiska idrotterna. I Sverige dröjde det dock innan brottning blev stort; första svenska deltagandet i OS var för herrar i London 1908, och för damer nästan hundra år senare i Aten 2004!

Bortsett från den kraftmätning som brottningen alltid inneburit så har den också haft en rituell funktion runt om i världen, till exempel som en symbol för kampen mellan gott och ont eller som en form av dans framförd som en bön om god skörd. Brottningen har följaktligen varit närvarande under flera tusen år och i olika former varit bärare av en mängd betydelser.

Ett varmt tack till utställningens curatorer, Koshik och Ashik Zaman! Med utgångspunkt från en ingående kännedom om såväl utövandet av brottning som vad den kan representera utöver idrotten har de, precis som utställningens titel signalerar, tagit ett steg bortom mattan, träningslokaler och omklädningsrum. Genom åtta konstnärers verk presenteras ett mer konceptuellt förhållningssätt till sporten. Brottning som en koreograferad dans, som musik, som underhållning eller som en livlina men även som ett fenomen med högst personliga kopplingar. Brottning som konsten att leva!

Källor:

• Beni Hasan, egymonuments.gov.eg
• Mats Hellspong: Brottning som folklig lek, RIG, årgång 74, 1991
• Brottningens olympiska historia, sok.se

Om Ringen bortom mattan

Ashik Zaman och Koshik Zaman, curators

Det som nu har kommit att bli grupputställningen Ringen bortom mattan vilken förenar två passioner för samtidskonst och brottning föregås av en flerårig avsikt av riktig bucket list-karaktär. Det här är utställningen som vi alltid har velat göra sedan vi började verka som curatorer.

Dialogen med Konsthall 16:s konstnärliga ledare Ulrika Levén påbörjades redan hösten 2019. Konsthall 16 på Riksidrottsmuseet är helt enkelt den ultimata platsen. Det som alltid är tänkvärt i mötet mellan konst och idrott är hur det för gemene person ofta förefaller sig handla om två vitt skilda sfärer när det i själva verket finns så många beröringspunkter. Idrott är ett så universellt förenande intresse att det vore märkligt om konstnärer inte lät sig inspireras av idrottens värld vilket denna utställning också är ett uttryck för. Just brottningen är en uråldrig idrottsgren som avbildades i konstnärliga uttryck redan för flera tusen år sedan.

Det här är en utställning som kuratoriellt går att göra på många vis. I ett tidigt skede hade utställningen en mer dokumentär karaktär och skulle i större utsträckning påvisa brottningens olika geografiskt betingade former. Det vore dock en väldigt typisk och förutsägbar utställning. För oss på ett personligt plan har brottningen handlat om mer än det egna fysiska utövandet. Halvvägs genom arbetet skrotade vi ett utställningsförslag och började om. Brottning som idrott är så mångfacetterad vilket känts viktigt att ringa in. Vi har själva ofta tänkt på brottningen som dans med ett mått av kontrollerat våld och den föreställningen har fått vara ledande i utställningen. Att brottningen kan representera mer än idrottandet, varför flera av verken i utställningen snarare använder brottningen som ett medel för att uttrycka något bortom idrotten. Det vi presenterar är en konceptuell konstutställning som utgår från brottning utan att nödvändigtvis rätt och slätt handla om brottning. Vissa överväganden har varit viktiga att nyansera. Den medialt dominanta bilden av den vita muskulösa manskroppen i trikå på en matta kan nog vem som helst egentligen måla upp. Det behövs inte vi för. Det har också varit angeläget att beakta ett ofta försummat genusperspektiv. Det är så lätt att associera brottning med våld och smärta men liknelsen med dans och koreografi har fått påtagligt utrymme i utställningen.

Det känns särskilt kul att en av de deltagande konstnärerna, Clément Courgeon, som ställer ut i Sverige för första gången, både är konstnär och aktiv utövare av idrotten. Det visar sig att brottningen präglas av en familjehistorik och verket The Book of Wrestling som är framtaget specifikt för utställningen är i sitt bombastiska potpurri ett firande av brottning. Att brottning är något som ofta går i arv är något som beaktats även i Theodor Johanssons virkade brottningsmatta Inherited Repetition då han gör en koppling till hur konsthantverkstraditioner överförs från en generation till en annan på liknande vis. Verket som har tagit flera månader att framställa påminner också om de ihärdiga repetitionerna; ”nötandet” som prestationer inom idrott ofta förutsätter.

Även Josefina Malmegårds verk Heavenly Bodies II berör tillgivenheten till idrottandet som alla som själva idrottat med en ambition, eller sett dylikt idrottande på nära håll, kan känna igen sig i. Att man är omsluten i sin egen bubbla med en värld som försiggår runt omkring men som inte bekommer en i den stunden då idrotten gäller.

I utställningen visas det spanska danskompaniet KOR’SIAs dansverk Human som ett dokumenterat performance. Verket slår vakt om brottningens symboliska karaktär och utgår från det ökade hotet i samhället mot individens frihet(er) och den motkamp som därav nödgas.

Constantin Hartensteins FEIT utgår från pedagogiskt östtyskt arkivmaterial från 1979. Genom förvrängning av tempot förändras stämningen med emfas på det homoerotiska som inbegrips och kan identifieras i brottning. Det handlar om positioner och grepp som tydligt för tankarna till det ömma och sexuella; något som brottningen förknippas med idag inte minst i queer memekultur på Internet.

Jasmin Daryani har under en lång tid följt en brottare, som idag är en personlig vän, sedan han kom till Sverige som ung och ensamkommande flykting. I ett långtgående projekt visar hon i filmen Ljusskygg på hans brottande som ett metaforiskt uttryck för den personliga kamp som har förekommit genom den allt hårdare svenska asylprocessen. Genom skulptur i utställningen tittar hon också närmare på ett vanligt fenomen i brottningen; ”blomkålsöron” som innebär en kroppslig deformation och ofta drabbar brottare till följd av fysisk åverkan vid upprepade kast.

Idén till Dev Dhunsis Akhada Temporarily Closed Due to Fog tillkom under en vistelse i Indien då han följde den regionala brottningsformen kabaddi som också markant skiljer sig från den typiska bilden av brottning genom att anta lagform. I utställningssammanhanget låter verket besökaren rikta blicken bortom det västerländska utövandet.

I sitt verk The Altorilievo Fight gör Ditte Ejlerskov en intervention i den historiska återgivelsen av brottning som maskulint kodad genom en omskrivning och parafras av den ikoniska antika skulpturen The Wrestlers. Det är en bild som med dess fattning mellan kropparna är igenkännbar för många och fortsätter att reproduceras och historiskt har bidragit till att ge idrotten en könstillhörighet.

Utställningen har fått en kapitelstruktur om tre, varav utställningen i Stockholm utgör ett, en presentation av Jasmin Daryanis film i Visby ett andra, samt en programkväll på Riksidrottsmuseum ett tredje. Trots denna uppdelning i tre kapitel är det omöjligt att vara uttömmande och det har heller inte varit ambitionen. Vi är glada om utställningen öppnar upp besökarens ögon bortom det väntade.