Tore A Jonassons samling Idrottsminnen, Konsthall16

Idrottsminnen - Tore A Jonassons samling
Ernst Billgren, Lena Cronqvist, Maria Friberg, Charlotte Gyllenhammar, Claes Jurander, Assa Kauppi, Jockum Nordström, Dan Wolgers, Thomas Wågström

17/2 - 12/5, 2019

Sidan uppdaterades: 19 juni 2023

Utställningen Idrottsminnen presenterar nyförvärv till Tore A Jonassons samling. Titeln är lånad från ett av verken i utställningen och sammanfattar med ett ord vad Tore A Jonassons liv till stor del cirklade runt men fungerar också som en gemensam nämnare för verken i samlingen.

Alla verk relaterar direkt eller indirekt till idrott, ibland mer påtagligt, andra gånger mer subtilt. Tore A Jonasson hade ett stort intresse för sport och konst. Han var själv i högsta grad aktiv både som idrottare och konstsamlare och ett resultat av hans starka engagemang för båda världar är hans egen stiftelse som möjliggjort såväl Konsthall 16 som denna utställning.

Även om antikens konstnärer, musiker, filosofer och poeter ofta berörde skilda aspekter av idrott i sina verk har idrott och konst historiskt sett i regel bedrivits på varsitt håll. I samband med att de olympiska spelen återupptogs i Aten 1896 väcktes dock tanken på att även premiera kulturella grenar. Det kom att dröja till 1912 innan medaljer för förtjänster inom måleri, skulptur, arkitektur, litteratur och musik för första gången i spelens historia kom att delas ut – vid OS i Stockholm. Initiativet mottogs av olika skäl inte så väl av vare sig de svenska konstnärsförbunden eller idrottarna, men de så kallade kulturtävlingarna fortsatte ända till 1948 och under dessa dryga 30 år kunde Sverige stoltsera med två svenska guldmedaljer. David Wallin i måleri för Vid Arilds strand från OS i Los Angeles 1932 och Gustaf Nordahl för sin bronsskulptur Hyllning till Ling från OS i London 1948.

I mötet mellan idrott och konst idag vittnar beröringspunkter om två världar förenade av gemensamma frågeställningar som speglar vår tid. Sociala och politiska frågor som rör genus och jämlikhet, identitet och självbild och strävan att övervinna utmaningar och motstånd är bara några exempel. Grundläggande teman som kroppen, rörelse eller tid är andra gemensamma nämnare. Precis som konsten är idrotten ett socialt fenomen som påverkar samhället på flera plan; från individ och kollektiv till ekonomi och politik.

Sportens estetik, med sina färger och koder, har sedan länge influerat designers men även konstnärer har i olika former intresserat sig för idrottens estetik, visuella formspråk, och psykologi. Ett exempel på det senare är Douglas Gordon och Philippe Parreno som i filmen Zidane, a 21st century portrait (2006) – med så skilda utgångspunkter som klassiskt porträttmåleri av Velázquez och Goya samt Warhols filmporträtt i realtid – producerade ett 95 minuter långt, komplext porträtt av den legendariske fotbollsspelaren Zinédine Zidane. Lika lång var den match mellan Real Madrid och Villareal då porträttet filmades i Madrid 2005. På samma sätt som konst kan innehålla idrottsliga uttryck kan även idrotten rymma estetiska uttryck, ibland till den grad att gränsen kan vara svår att dra, till exempel när det gäller dans, dressyr eller konstsim. Interrelationen mellan idrott och konst, och i synnerhet huruvida sport kan betraktas som konst, har länge varit föremål för diskussion inom sportfilosofisk fackpress.

Hos Tore A Jonasson förenades intresset för sport och konst utan problem i en och samma person. Han var själv i högsta grad aktiv både som idrottare och konstsamlare och ett resultat av hans starka engagemang för båda världar är hans egen stiftelse som möjliggjort såväl Konsthall 16 som denna utställning. Utställningens titel – Idrottsminnen − är lånad från ett av verken i utställningen och sammanfattar med ett ord vad Tore A Jonassons liv till stor del cirklade runt men fungerar också som en gemensam nämnare för verken i samlingen.

Alla verk relaterar direkt eller indirekt till idrott, ibland mer påtagligt, andra gånger mer subtilt. I Ernst Billgrens målning som bär titeln Idrottsminnen ses en flod av idrottsparafernalia svepa förbi Stockholms stadion, världens äldsta olympiska arena som fortfarande är i bruk, byggd till de olympiska spelen i Stockholm 1912. Lena Cronqvists karaktäristiska flickor är i färd med att hoppa dubbelrep, eller ”double dutch” som den internationella tävlingstermen lyder, en källa till samspel men också till osämja. Maria Friberg deltar med två verk; i ett tre meter högt fotografi ses en mans fruktlösa försök att ta sig upp för en pelare av sportartiklar, fjättrad av konsumtion istället för i rörelse. I filmen Commoncause, mullrar 300 sammetsklädda basketbollar ner för Nationalmuseums trappor likt en anonym folkmassa på väg utför. Charlotte Gyllenhammars verk med den dubbeltydiga titeln Unstable är en stillbild ur en film med samma titel från Hovstallet som förmedlar en känsla av både kontroll och instabilitet. Med utgångspunkt i ett personligt idrottsintresse berättar Claes Jurander i en målning och en film om minnet av en magisk fotbollsmatch som ägde rum i hans ungdom, en match som till slut fick avbrytas när det ymniga snöfallet till slut gjorde spelet omöjligt att fortsätta, trots hjältemodiga insatser av närmast änglalika spelare. Några nyckelord i idrottssammanhang åskådliggörs i Assa Kauppis uttrycksfulla skulpturer av barn; Gemenskap, Kamp och Samarbete. Fotbollsintresset återkommer i flera verk; vid utställningens öppning håller en matta av Jockum Nordström på att vävas i Märta Måås-Fjetterströms ateljé i Båstad, en abstrakt flossa i ull som berättar om barndomsminnen av spel med allehanda typer av bollar. Fotbollen är central även i Dan Wolgers verk, ett assemblage med den talande och tvetydiga titeln Extas. Boxning är en annan sport som inte utgör ett helt ovanligt tema inom konst, litteratur och film men i Thomas Wågströms fotografier från enkla träningslokaler skildras en annan sida än den gängse bilden av boxaren som en fighter. Här möter vi istället lågmälda och existentiella porträtt av äldre och yngre utövare av självförsvarets ädla konst. Sammantaget ger alla konstnärer i utställningen uttryck för personliga reflektioner som berör idrott och rörelse.

Denna första utställning i Konsthall 16, som för Tore Jonassons parallella intressen vidare, bidrar förhoppningsvis till att nya trådar vävs mellan skilda nätverk som kan berika varandra. Till Tores minne önskar vi mycket nöje med utställningen Idrottsminnen.

Ulrika Levén, curator

Installationsvyer

Tore A Jonassons samling Idrottsminnen, Konsthall16
Tore A Jonassons samling Idrottsminnen, Konsthall16
Tore A Jonassons samling Idrottsminnen, Konsthall16
Tore A Jonassons samling Idrottsminnen, Konsthall16

Sidan publicerades: 8 december 2022