Maria Andersson och Nancy Atakan - Translation in Motion

Translation in Motion

Årets första utställning presenterar verk av Maria Andersson och Nancy Atakan. Ett nyckelord i deras verksamhet är serendipitet – förmågan att göra värdefulla upptäckter av en slump. De delar ett intresse för transkulturella utbyten och översättningar och har sedan 2012 samarbetat kring ett undersökande arbete om den gymnastikintresserade osmanska officeren Selim Sirri Tarcan. I början av 1900-talet studerade han ett år på Gymnastiska Centralinstitutet i Stockholm och kom därefter att bli den som förde den svenska linggymnastiken till Turkiet. Tarcan tog även med sig noterna till den svenska visan, Tre trallande jäntor, vilken ännu idag sjungs på skolor, inom militären och av idrottssupportrar. Utställningens tematik kretsar också kring Tarcans döttrar, Selma och Azade, vilka blev pionjärer inom modern dans och terapeutisk gymnastik under slutet av det osmanska riket och den tidiga turkiska republikens år. Utställningen presenterar såväl individuella som gemensamma verk, filmer, foton, textilier med mera från 2014 till idag.

Maria Andersson

Maria Andersson (f.1978) är baserad i Stockholm. Hon arbetar processbaserat med framförallt video och text, men också med performance, installationer och publika interventioner. Hennes praktik kretsar framförallt kring rumslig transformation och organisering, tillblivelse och skapandet av samhällen. Hon är bland annat utbildad vid Central Saint Martins College of Art & Design i London, Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm.

Nancy Atakan

Nancy Atakan (f. 1946) är född i USA och sedan 1969 baserad i Istanbul. Hon är verksam som konstnär, lärare, konsthistoriker och kritiker. Hon arbetar med de flesta medier och hennes ofta självbiografiska verk undersöker bland annat relationen mellan ord och bild, tillhörighet, genuspolitik, minne och globalisering. Hon är utbildad vid Mimar Sinan University och Boğaziçi University i Istanbul samt Mary Washington College, i USA. 2007 var hon med och grundade 5533, ett projektrum för konst i Istanbul.

Installationsvyer

Continuous scroll (performance)

Se Continuous Scroll som framfördes den 30/1 2020 vid öppningen av utställningen på Konsthall 16, framför videon Positioned in the Present.

Att spinna på tidens tråd

Maria Andersson och Nancy Atakan delar ett intresse för transkulturella utbyten och ett nyckelord i deras samarbete är serendipitet, förmågan att tillvarata upptäckter som kommits över av en tillfällighet. Båda intresserar sig för sociala och samhälleliga företeelser och förändringar och i sin verksamhet involverar de personer och platser i sin omgivning. Såväl de samarbeten de gör som verkens tillkomst spänner ofta över en längre tid.

Andersson är baserad i Stockholm och amerikanska Atakan sedan drygt 50 år bosatt i Istanbul. Deras vägar korsades för knappt tio år sedan, en tid efter att Maria Andersson i samband med ett idrottsevenemang i Istanbul hört publiken sjunga en välbekant sång vilket fick henne att börja nysta i hur en svensk visa hamnat i Turkiet. Parallellt hade Nancy Atakan under en längre tid inspirerats av och forskat kring urbana, professionella kvinnor i Turkiet, födda under den osmanska eran. Från olika håll ledde deras efterforskningar dem till en och samma punkt, men många trådar skulle tillkomma innan väven nått dit den är idag.

Prologen till utställningen är den research som ledde till den osmanske officeren Selim Sırrı Tarcan, född 1874, som sedan unga år utvecklat ett särskilt intresse för fysisk träning och idrott. Han var i synnerhet influerad av Pehr Henrik Ling, ”den svenska gymnastikens fader”, och dennes tankar om en fostrande gymnastik vilande på fyra fundament – pedagogisk, militär, medicinsk och estetisk − vilken skulle bidra till att stärka såväl kroppen som nationen. Tarcan tillbringade ett år som observatör vid Gymnastiska Centralinstitutet i Stockholm och implementerade efter hemkomsten 1910 den svenska linggymnastiken i osmanska skolor, något som kom att utvecklas till ett modernistiskt projekt i den nya nationalstaten Turkiet. Han förde även med sig andra svenska kulturyttringar, mer om det berättar utställningen och Karl Örsans text.

Utställningens tematik kretsar dock i än högre grad kring Tarcans döttrar, Selma och Azade. Båda uppfostrades i tidens anda, nära naturen för att gagnas av luft, sol och rörelse, och båda gick en gymnastikutbildning i Berlin under 1930-talet. Inspirerad av Isadora Duncan kom Selma att intressera sig mer för dansens performativa aspekter medan Azade drogs till gymnastikens terapeutiska verkan, och systrarna blev under den tidiga turkiska republikens år pionjärer inom sina områden.

I såväl individuella som gemensamma verk från 2014 fram till idag utforskar Andersson och Atakan den tätt sammanflätade relationen mellan modernismens gymnastiska ideal och utbildning och kvinnans frigörelse i den nya turkiska nationen. Den yngsta dottern, Azade, presenteras personligt i Atakans My Name is Azade (Freedom), en serie teckningar vars handskrivna text bland annat bygger på intervjuer med släktingar. Azade var i början av 70-talet Nancy Atakans gymnastiklärare i Istanbul. När hon 1980 pensionerade sig fick Atakan en 1,5 timmar lång VHS-kassett med övningar. Vig som en katt visar Azade alla rörelser och ger tydliga råd om hur programmet skall genomföras. Det skulle dock dröja 35 år tills Atakan återupptäckte kassetten och införlivade materialet i sitt arbete. Även om endast ett fåtal rörelser direkt relaterar till linggymnastiken förmedlar de lätt gryniga bilderna en länk till dess filosofi. I samma anda har Atakan för verket Passing On II valt ut några av Azades ursprungliga rörelser som hon tillsammans med en grupp närstående kvinnor i olika åldrar återskapar och upprepar, en delad erfarenhet som rör sig genom tid och rum.

Flera skikt läggs till temat i Learning from the Past/Preparing for the Future, där konstnärerna växelvis eller tillsammans positionerar sig mot ett foto av kvinnliga gymnaster från förra sekelskiftets Stockholm och försöker efterlikna de frusna rörelserna så exakt som möjligt. Som betraktare bidrar våra egna kroppar och skuggor till ytterligare ett lager i historien. I Anderssons nya verk The Model, får vi ta del av en poetisk och reflekterande essä om platsen för dessa övningar i en långsam åkning genom en gymnastiksal från förra sekelskiftet.

I två gemensamma textila verk, Empty Forms and Juggling Dreams och de cirkelrunda Transition Series, arbetar konstnärerna vidare med motiv som refererar till linggymnastiken och döttrarnas verksamhet men också till tankar kring modeller för ett transkulturellt samarbete och textila likheter över gränserna. Ett av verken återkommer också som fond i videon Positioned in the Present, inspelad i Istanbul den 1 maj 2019, en dag som återkommande utmärks av oroligheter runt Taksimtorget.

Hela utställningen är fylld av spår; Atakans Between Hope and Hopelessness, tre fotografier med textil och broderi, visar gymnastiserande kvinnor i det löftesrika 1920-talets Turkiet. Även Anderssons Traces presenterar visuella spår och i hennes artist book Anthems skildras i text bland annat hur linggymnastiken som ett modernistiskt samhällsprojekt nådde långt utanför Sveriges gränser. I The Traveler får vi också till taktfasta toner följa hur den svenska visan hon hörde i Istanbul hamnade i Turkiet och hur dess popularitet bestått i Sverige ända fram till våra dagars allsång på Skansen.

Med utställningen Translation in Motion presenterar Maria Andersson och Nancy Atakan ett undersökande arbete som spänner trådar mellan Sverige och Turkiet och mellan dåtid och nutid − en komplex väv som förtäljer om kulturell översättning i rörelse och överbryggar tid och rum.