Alexandra Larsson Jacobson We Play I Push You Hold We Fall 2023

Nuvarande utställning

Sidan uppdaterades: 31 januari 2024

Årets första utställning presenterar Alexandra Larsson Jacobsons nya projekt We Play, I Push, You Hold, We Fall. Larsson Jacobsons bakgrund inom dans har påverkat hennes arbete på flera sätt, inte minst intresset för hur vi kommunicerar genom våra kroppar, bortom ord.

Alexandra Larsson Jacobson – We Play, I Push, You Hold, We Fall

26 januari – 5 maj, 2024

I den nya filmen interagerar tre unga dansare, regisserade av konstnären. Platsen och miljön spelar alltid en viktig roll i hennes verk, och denna gång befinner vi oss i en dunkelt belyst bassäng. Händelseförloppet mellan de unga kvinnorna är tvetydigt. Vi följer dem både under och över vattenytan i en slags improviserad dans som pendlar mellan livlig lek, brottningslik kamp och en stillsam gemenskap där gränsen mellan lek och obehagligt allvar är otydlig, allt till ett suggestivt specialkomponerat ljud av Mira Eklund.

Alexandra Larsson Jacobson är född 1982 i Halmstad och bosatt i Stockholm. Hon är bland annat utbildad vid Konstfack, (MFA), Stockholm 2018–2020, Course Fassbindermaskin vid Stockholms konstnärliga högskola 2014 och Konsthögskolan vid Umeå Universitet (BFA) 2009–2012. Hon har även en yrkesutbildning från Fotoskolan STHLM i Stockholm 2006–2008. Larsson Jacobsson har ställt ut i Sverige och internationellt sedan 2008.

alexandralarssonjacobson.se

En allvarsam lek

”Rör er från ena sidan till den andra, men ni får inte släppa varandra”. Så kan en instruktion låta när Alexandra Larsson Jacobson regisserar tre unga dansare som medverkar i hennes film We Play, I Push, You Hold, We Fall, som skapats för installationen på Konsthall 16. Titeln förmedlar en spänning och de växelvisa roller de unga kvinnorna tar.

Dans har funnits i Alexandra Larsson Jacobsons liv sedan väldigt unga år, hon började redan vid tre års ålder och tränade flitigt framförallt klassisk balett men även jazz- och fridans tills hon var nitton år. Vidare studier skedde dock inom en annan konstform. En yrkesutbildning inom fotografi ledde vidare till konstutbildningar där hennes arbeten så småningom rörde sig från stillbilder mot skulpturer, performance, installationer och film.

Bakgrunden inom dans har påverkat hennes arbete på flera sätt, inte minst har den genererat ett stort intresse för hur vi kommunicerar bortom ord, genom våra kroppar. Det har lett till ett flertal samarbeten med dansare och skådespelare i verk som utforskar relationer och gränser genom möten mellan mänskliga och skulpturala kroppar i rörelse och stillhet. Den uthållighet och kroppskontroll som just dansare besitter är en viktig faktor i flera av hennes arbeten, och i synnerhet i det nya verk som visas i denna utställning där de agerar i vatten.

Dansare och koreografer finns också bland hennes källor till inspiration. Bland de hon gärna nämner finns Pina Bausch, som arbetade mycket med dansare i olika generationer, samt Yvonne Rainer som införlivade gester och vardagsrörelser i sina koreografier. Bland företrädare från andra discipliner som haft en framträdande betydelse finns till exempel filmskaparen Rainer Werner Fassbinder, med sina surrealistiska och laddade miljöer, liksom konstnären Magdalena Abakanowicz med sina kroppsligt omfamnande arbeten i textila material.

Återkommande element i Larsson Jacobsons verk är osäkerheten och det tvetydiga, liksom det kroppsliga och fysiska. Lek används som ett verktyg för att utforska gränser. Det handlar såväl om att ha kontroll som att förlora den. I Unstable, en performance från 2015, spelade en dansare rollen av en besökare som vid flera tillfällen under kvällen tappar balansen och faller huvudstupa, vilket tvingar de faktiska besökarna att interagera genom att ta emot och hjälpa henne när hon faller. Harder, Softer, Slower, Stronger, ett videoverk från 2020, utspelar sig i ett privat vardagsrum i en sekelskifteslägenhet där rummet är filmiskt iscensatt med ett glittrande draperi, bräckliga porslinsfigurer och en metallisk skulptur, allt ljussatt i rosa och blått. I ett kontinuerligt omförhandlande av personliga gränser tycks två unga kvinnor om vartannat brottas och omfamna varandra i en symbiotisk rörelse som utforskar lek, ömhet och våld och där maktbalans och gränser obemärkt skiftar mellan de interagerande.

Gestaltningen av rummet och miljön har alltid spelat en viktig roll i Larsson Jacobsons verk. I installationen Över, under och allt omkring, som visades i Haninge konsthall 2023, omsluts betraktaren till fullo i ett magiskt skimrande rum. Här skapade hon ett rum att interagera med och en miljö som betraktaren skall vilja uppehålla sig i, ur såväl ett visuellt som kroppsligt perspektiv. Golvet är täckt av en spegelblank dansmatta som ger illusionen av en oändlig rymd. Den teatrala och rörliga ljussättningen ger rummet ytterligare en skulptural dimension. Från taket roterar långsamt amorfa textila skulpturer i glänsande textila material belysta av rosa och ljusblåa spotlights, och på väggarna skapas vågformade reflektioner som följd. Spridda större textila skulpturer, i silverglänsande eller spraymålat tyg, erbjuder viloplatser, gömställen eller båda delarna för utställningens små och stora besökare. Återigen ses i verket konstnärens utforskande av lekens och fantasins möjligheter; hur den låter barn testa gränser och erbjuder vuxna en befriande förändring.

Utgångspunkten för det nya verk som Larsson Jacobson arbetat fram för Konsthall 16, We Play, I Push, You Hold, We Fall har varit ett rörelse- och känslomanus som hon regisserat aktörerna utifrån, vilket resulterar i en form av filmad och redigerad performance. Här återkommer hon till tidigare bearbetade teman, nu gestaltade i en ny miljö. I fonden av konsthallen, draperad i glänsande turkos textil och med ett lika turkost mattbeklätt golv, projiceras en film i stort format. Denna gång utgörs filmens enda scen av en dunkelt upplyst inomhusbassäng där tre unga kvinnliga dansare interagerar. Scenariot är tvetydigt. Vi följer ungdomarna både under och över vattenytan i ett till synes improviserat händelseförlopp som pendlar mellan en stillsam gemenskap, livlig lek och en brottningslik kamp där gränsen mellan lek och obehagligt allvar är otydlig. Det suggestiva ljudet, specialkomponerat av Mira Eklund, förändras beroende på om vi, genom filmen, upplever att vi är över eller under vattenytan. Under ytan dämpas ljuden från världen ovanför och dova valsångslika ljud förstärker undervattenskänslan som häftigt bryts när ”vi” med ett plask dyker upp för att hämta andan. Även filmens hastighet simulerar känslan av att röra sig i vatten då rörelserna under ytan är långsammare. På olika sätt frammanas förnimmelsen av vatten som ett element med dubbel natur, en plats för lek men också för fara

Inledningsvis ses de tre ungdomarna kasta sig i bassängens vatten. Under ytan tvinnas armar och ben samman i ett virrvarr av luftbubblor. Såväl kropparnas komposition som deras kläder ger stundtals associationer till klassiska grekiska skulpturer med sina ”våta veck”. Stilla rörelser följs av balansakter och lek med flytskulpturer tillverkade av konstnären. Skulpturernas färgkombinationer i rött och vitt samt gult och svart, samma som används för varningsskyltar, sänder lite oroväckande signaler. På ett närmast omärkligt sätt passeras sedan en gräns och den inledande gemenskapen och leken övergår i något som mer liknar en kamp. Känslorna svallar och det sociala samspelet mellan de unga kvinnorna växlar mellan vänskap och antagonism. Tolkningen av det serena slutet lämnas förvisso öppen, men bassängens linjemarkeringar tycks i bakgrunden bilda olycksbådande svarta kors.

Alexandra Larsson Jacobson lämnar med sin installation We Play, I Push, You Hold, We Fall det neutrala vita rummet därhän och erbjuder utställningens betraktare att helt omges av den miljö hon skapat. Träd in det stora blå, sjunk ner i den stora böljande sittskulpturen och följ med ner under ytan.

Ulrika Levén, curator

Sidan publicerades: 14 november 2022